För att cancerceller ska kunna växa och sprida sig i kroppen tar de hjälp av proteiner som binder metallen koppar till sig. Ny kunskap om hur dessa proteiner tar upp metallen och hur de interagerar med varandra öppnar nu för nya läkemedel och behandlingsmetoder mot cancer.
Mänskliga celler behöver små mängder av metallen koppar för att kunna genomföra livsnödvändiga biologiska processer. Studier har visat att halten koppar i tumörceller och blodserum från cancerpatienter är förhöjd, och slutsatsen är att cancerceller behöver mer koppar än friska celler. Och högre nivåer av koppar innebär också fler aktiva kopparbindande proteiner.
− Därför är dessa proteiner högintressanta att studera när det gäller utveckling av cancer och djupare kunskap om dem kan leda till nya måltavlor för behandling för sjukdomen, säger Pernilla Wittung-Stafshede, professor i kemisk biologi vid Chalmers.
De flesta dödsfall på grund av cancer beror på att metastaser, dottertumörer, bildas på flera ställen i kroppen, till exempel i lever eller lungor. Ett protein som kallas Memo1 är en del i flera av de signalsystem som cancerceller använder för att kunna växa och spridas. Tidigare forskning har visat att när genen för Memo1 inaktiveras i bröstcancerceller minskar deras möjlighet att bilda metastaser.
Blockerar giftiga reaktioner
En forskargrupp från Chalmers ville titta närmare på sambandet mellan Memo1 och koppar. I en ny studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS, undersökte forskarna Memo1-proteinets förmåga att binda kopparjoner genom en rad provrörsexperiment. De upptäckte att proteinet endast binder den reducerande formen av koppar. Det är den formen av koppar som är vanligast förekommande i levande celler. Det är en viktig upptäckt eftersom reducerande koppar, även om metallen behövs i kroppen, också bidrar till redoxreaktioner som skadar – eller till och med dödar – cellerna. Forskarna fann att när Memo1 bundit till koppar blockerades metallens giftiga redoxreaktioner.
− Det innebär en risk för tumören att vara beroende av mycket koppar eftersom den kan framkalla kemiska reaktioner som är skadliga för cancercellerna. Vi tror att Memo1, genom att binda koppar när det behövs, skyddar cancercellerna så att de kan fortsätta leva och spridas, säger Pernilla Wittung-Stafshede, som är en av studiens huvudförfattare.
Forskarna såg också att Memo1 kan bilda en förening – ett komplex – med ett annat kopparbindande protein som finns i våra celler– Atox1. Det är en koppartransportör inuti cellerna och forskargruppen har tidigare visat att Atox1, men hjälp av koppar, bidrar till att bröstcancerceller kan förflytta sig och bilda metastaser. Sammantaget innebär upptäckterna i den nya studien att koppar och de kopparbindande proteinerna skulle kunna vara en måltavla för cancerbehandling.
− Vi kunde se hur kopparjoner flyttas mellan Memo1 och Atox1 i provrör, och när vi tittade i bröstcancerceller kunde vi visa att de två proteinerna befinner sig nära varandra. Utifrån det drar vi slutsatsen att utbyte av koppar proteinerna emellan kan ske i såväl cancerceller som i provrör, säger Pernilla Wittung-Stafshede.
Forskarna vill nu gå vidare med fler studier fler av hur kopparjonerna binder till Memo1 och om den bindningen har relevans för utveckling av cancer.
−När vi utökar vår grundläggande kunskap om kopparbindande proteiners roll för cancerceller öppnar vi också dörren för nya behandlingar, säger Pernilla Wittung-Stafshede.
Läs den vetenskapliga publikationen i PNAS: Memo1 binds reduced copper ions, interacts with copperchaperone Atox1, and protects against copper-mediatedredox activity in vitro
Artikeln är skriven av Xiaolu Zhang, Gulshan R. Walke, Istvan Horvath, Ranjeet Kumar, Stéphanie Blockhuys, Stellan Hplgersson, Paul H. Walton och Pernilla Wittung Stafshede.
Forskarna är verksamma vid Chalmers tekniska högskola, Göteborgs Universitet och University of York.
Studien har finansierats av: Cancerfonden, Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse
För mer information kontakta: Pernilla Wittung-Stafshede, professor, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola, pernilla.wittung@chalmers.se, 031 772 81 12
Läs också: Cancerceller sprids med hjälp av kopparbindande protein
Bilder:
Cancerceller, i rött, använder sig av det vita proteinet Memo1 för att binda de gröna kopparjonerna. Illustration: Yen Strandqvist, Chalmers.
Pernilla Wittung-Stafshede, professor, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola. Foto: Anna-Lena Lundqvist/Chalmers
Karin Wik
Presskommunikatör
0708-86 48 35
karin.wik@chalmers.se
________________
Chalmers tekniska högskola i Göteborg forskar och utbildar inom teknik och naturvetenskap på hög internationell nivå. Universitetet har 3 100 anställda, 10 000 studenter och utbildar ingenjörer, arkitekter och sjöbefäl.
Med vetenskaplig excellens som grund utvecklar Chalmers kompetens och tekniska lösningar för en hållbar värld. Genom globalt engagemang och entreprenörsanda skapar vi innovationskraft, i nära samarbete med övriga samhället. EU:s största forskningsinitiativ – Graphene Flagship – leds av Chalmers, liksom bygget av en svensk kvantdator.
Chalmers grundades 1829 och har än idag samma motto: Avancez – framåt.
—
Det är tillåtet att ladda ner, sprida och använda bifogade bilder och illustrationer, om inget annat anges, för publiceringar i samband med Chalmers pressmeddelanden så länge Chalmers och fotograf/illustratör står med som upphovsperson där möjlighet ges. Det är tillåtet att beskära och justera i materialet för att anpassa format för publikation men det är ej tillåtet att omarbeta originalet på ett sådant sätt att det ändrar den ursprungliga innebörden. Materialet är avsett att användas i redaktionellt syfte. Kommersiell användning, som del i marknadsföring av varor och tjänster, är inte tillåten.
Vi vill att Chalmers och våra fotografer och illustratörer namnges i samband med publicering där det är möjligt enligt följande modell:
- Foto: Chalmers tekniska högskola| Förnamn Efternamn
- Grafik/Illustration: Chalmers tekniska högskola| Förnamn Efternamn