För första gången har forskare lyckats göra en detaljerad analys av mjukdelar från en fossilerad svanödla. Resultaten visar att den långhalsade reptilen både hade slät och fjällad hud. Detta förmodligen för att både kunna simma snabbt och ta sig fram på havsbotten.
Plesiosaurier, eller svanödlor, levde i alla världens hav under större delen av tidsperioden mesozoikum (203–66 miljoner år sedan). Reptilerna, som kunde bli upp till tolv meter långa, smorde kråsen med fisk och tog sig fram likt havssköldpaddor med hjälp av fyra paddelfenor. Hittills har inte mycket varit känt rörande plesiosauriernas yttre anatomi. Men i en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology har ett forskarlag, lett av forskare i Lund, lyckats analysera mjukdelar från en 183 miljoner år gammal svanödla som påträffats i tyska Holzmaden.
– Fossiliserade mjukvävnader, såsom hud och inre organ, är exceptionellt sällsynta. Vi använde ett brett spektrum av tekniker för att identifiera slät hud i svansregionen och fjäll längs den bakre kanten av simfötterna, vilket ger oöverträffade insikter i utseendet och biologin hos dessa sedan länge utdöda reptiler, säger Miguel Marx, geologidoktorand vid Lunds universitet och den som lett studien.
Resultaten visar en ovanlig kombination av slät och fjällad hud på olika delar av kroppen. Forskarna menar att den här variationen kan vara relaterad till olika funktioner. Svanödlan behövde både kunna simma smidigt för att fånga fisk och bläckfisk, något den släta kroppshuden gav hydrodynamiska förutsättningar för. Samtidigt behövde den också kunna röra sig på skrovliga havsbottnar, något de fjällade simfötterna möjliggjorde.
– Våra resultat hjälper oss att göra mer exakta livsrekonstruktioner av plesiosaurier. Något som inte riktigt har kunnat göras sedan gruppen först identifierades för mer än 200 år sedan. Vidare belyser det välbevarade tyska fossilet potentialen för att kunna studera mjukvävnader som kan ge ytterligare insikter i biologin hos dessa sedan länge utdöda djur, säger Miguel Marx.
Genom att rekonstruera utseendet på forntida djur kan forskarna få viktiga insikter som ökar förståelsen för makroevolution och de anpassningar som krävs för att överleva i en viss miljö. Genom att återskapa det förflutna kan vi bättre förstå jordens historia och vart vi är på väg.
– Bortsett från mosaiken av slät hud och fjäll var det ett fantastiskt ögonblick att kunna visualisera cellerna i tunna sektioner av den fossilerade plesiosauriens hud. Jag blev chockad när jag såg hudceller som bevarats i 183 miljoner år. Det var nästan som att titta på modern hud, säger Miguel Marx.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Uppsala universitet, RISE (Research Institutes of Sweden), Naturkunde-Museum Bielefeld och Urwelt-Museum Hauff.
Studien publiceras i Current Biology: ”Skin, scales and cells in a Jurassic plesiosaur”
För mer information, kontakta:
Miguel Marx, doktorand
Geologiska institutionen, Lunds universitet
0702 37 57 35
miguel.marx@geol.lu.se
Presskontakt
johan.joelsson@science.lu.se
046 222 71 86