Med uppblåst mage och håriga ben försöker honflugor se större ut för att få mat från uppvaktande kavaljerer. Men hanflugorna har i sin tur vässat synen för att kunna avslöja bluffen. Det visar en ny studie med forskare från Göteborgs och Stockholms universitet som menar att detta är en pågående evolution där båda könen försöker överlista varandra.

För första gången har forskare kunnat visa att även hanar kan utveckla egenskaper som hjälper dem att föra sina gener vidare trots det motsatta könets manipulativa anpassningar. Hos olika arter av dansflugor finns ett tydligt samband mellan hur rikt dekorerade honflugorna är och hur stora ögonfacetterna är på hanarna. Forskarna tolkar det som att hanarna behövde utveckla en bättre synförmåga för att hitta den optimala honan i svärmen.

Död insekt i friargåva

– Vi ser nästan alltid förstorade ögonfacetter hos hanflugor hos de arter där honflugorna har utvecklat håriga ben. Därför törs vi anta att det finns ett samband, säger Luc Bussière, evolutionsbiolog vid Göteborgs universitet.

Det är ett intrikat samspel som sker när dansflugorna parar sig. Flugorna flyger bara 1–2 veckor i sin livscykel och då ska de hinna föröka sig genom att lägga ägg som blir till fluglarver. För att öka chansen att just deras gener förs vidare letar hanflugorna efter honor som verkar riktigt äggstinna. Vid parningen har hanflugan med sig en gåva, oftast en död insekt, som han ger honan. Honan jagar sällan själv och är beroende av proteinet från insekten för att kunna producera ägg. Utan en insekt till honan i famnen får hanen vanligtvis inte komma till.

Så hur ska en yngre honfluga utan ägg locka till sig hanflugor för att få matleveranser?

– Vi ser att honorna har olika egenskaper och knep för att imitera att de är äggstinna. De sväljer luft som fyller deras magar, och för att se riktigt maffiga ut när de svärmar har de utvecklat hår på sina ben och vingarna är större och mörkare, säger Axel Wiberg, forskare på Stockholms universitet.

Att djur imiterar, beter sig och har utseenden till för att lura det motsatta könet är inget nytt. Tidigare forskning på flugor har också visat att hanflugorna föredrar en fyllig honfluga framför en mager när de ska para sig. Men nu har forskarna upptäckt att hanflugorna har vässat synen för att inte bli lurad.

Sexuellt spel utvecklar arten

Genom att fånga in hanflugor och mäta deras ögonfacetter upptäckte forskarna att facetterna på ovansidan av ögonen var större än de på undersidan hos hanarna i somliga arter. Eftersom hanflugan närmar sig honan underifrån vid parning tror forskarna att ögonen utvecklats för att kunna avgöra om honan är äggstinn på riktigt, eller om hon bara fejkar.

– Det här sexuella spelet kan tvinga fram en utveckling av arten. Under generationer har hanflugor med de största facetterna gynnats i parningen och deras gener förs vidare. Vi betraktar det här som ett evolutionssystem där utvecklingen av olika egenskaper hos han- och honflugor har skett växelvis, säger Luc Bussière.

Flughonor av olika arter i studien har olika egenskaper, somliga har enbart lite mörkare vingar, andra har både mörkare vingar och håriga ben, och kan blåsa upp magen genom att svälja luft. Egenskaperna har alltså inte uppstått alla på en gång, utan antagligen i takt med att hanen blir bättre och bättre på att se förbi bluffen.

Vad blir honans motdrag?

– Honan kanske utvecklar nya egenskaper som gör det svårare för hanen att bedöma hennes storlek. Eller så utvecklas helt nya strategier för att få en evolutionär fördel. Till exempel ser vi att hos de arter som har störst facetter hos hanen så har honan också aningen förstorade facetter – men på undersidan av ögat. Vad detta har för betydelse vet vi inte, men kanske hjälper det honan att snabbare se en hane som närmar sig och därmed kunna hitta en fördelaktig position i svärmen, säger Axel Wiberg.
 

Fakta: En dansflugas liv

Vuxna dansflugor lägger ägg under sommaren som sedan kläcks till rovdjurslarver i jorden. Larverna jagar och äter andra organismer och på norra halvklotet blir de troligen puppor före vintern.

På våren fullbordar pupporna sin utveckling och blir flygande insekter; flugor. Flugorna kommer fram vid olika tidpunkter under sommaren, för de flesta arter är flygperioden som längst bara några veckor. Under denna tid samlas hanar och honor i svärmar för att para sig. Hos nästan alla dansflugor från den underfamilj som är med i studien tar hanarna med sig bröllopsgåvor till parningssvärmen i form av insekter.

Under parningen livnär sig honan på hanens gåva medan hanen inseminerar henne. Parningen upprepas flera gånger med olika partners. När honan har parat sig och ätit tillräckligt många måltider från hanarna kan hon lägga ett antal ägg i jorden som blir starten för nästa generation.

Vetenskaplig artikel i Evolution: Sexually antagonistic coevolution can explain female display signals and male sensory adaptations
 

Kontakt: Luc Bussière, evolutionsbiolog på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, telefon: 076-618 55 37, e-post: luc.bussiere@bioenv.gu.se

Axel Wiberg, forskare på Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, telefon: 079-339 53 16, e-post: axel.wiberg@zoologi.su.se

Presskontakt: Telefon 076-618 69 70, e-post: press@science.gu.se

Olof Lönnehed
Pressansvarig kommunikatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 69 70
e-post: olof.lonnehed@science.gu.se

Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 800 studenter och 6 700 anställda. Verksamheten bedrivs av sju fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.

Taggar: