Precis som andra hästraser drabbas islandshästar av hälta och behöver då söka hjälp av en veterinär. Här kan det bli problem att hitta orsaken till hältan eftersom det saknas grundläggande kunskapen om hur islandshästar rör sig i olika gångarter. I ett av de projekt som därför tilldelats medel från Stiftelsen Hästforskning, där Agrias forskningsbidrag ingår, har Marie Rhodin och hennes team utvecklat metoder för att lättare upptäcka hälta hos islandshästar i olika gångarter.
Fotograf: Victor Wrange
– I korta drag har studien lagt grunderna för att vi kan förstå hur den friska islandshästen rör sig i olika gångarter samt hur de förändrar sitt rörelsemönster när de blir halta. Vi har upptäckt att några av de variabler som används för hältbedömning i trav inte kan användas i tölt, säger Marie Rhodin, veterinär och forskare vid SLU.
Det finns runt 30 000 islandshästar i Sverige, vilket gör att rasen hamnar på tredje plats på topplistan över populära hästraser.
– Deras unika gångarter gör dem mycket populära men gångarterna är också en svaghet, om de blir halta då vi veterinärer har svårt att bedöma hälta hos islandshästar, säger Marie.
Syftet med studien var att se hur friska islandshästar rör sig i olika gångarter, utveckla metoder för att automatiskt klassificera gångarterna vid objektiv rörelseanalys och undersöka hur de förändrar sitt rörelsemönster när de blir halta.
I den första delstudien deltog 44 islandshästar. Rörelsemönstret hos hästarna registrerades med hjälp av tretton IMU-sensorer* i skritt, trav, tölt, galopp och för vissa hästar även i pass. Teamet utvecklade algoritmer för att identifiera hovisättning från IMU-sensorer på hästens ben. Även avancerad dataanalys gjordes med hjälp av artificiell intelligens vilket resulterade i att man med 98,9% säkerhet kunde automatiskt klassificera de olika gångarterna korrekt från IMU-data.
Hos 24 hästar studerades huvudet, korsets och mankens rörelse i relation till hur hästens ben sattes i marken i skritt, trav, tölt och pass. Huvudet och korset rörde sig upp och ned två gånger under stegcykeln i alla gångarter och asymmetrier i denna rörelse används idag för att detektera hälta i trav. Huvudets och korsets lägsta position infaller mitt under belastningsfasen, där fram- respektive bakbenet bär som mest vikt för alla gångarter utom för korsets och mankens rörelse i skritt.
Islandshästarna hade en högre stegfrekvens och ett mycket mindre rörelseomfång av huvudet och korset i trav jämfört med varmblodiga eller iberiska ridhästar vilket kan vara en bidragande orsak till att det är svårare att bedöma hälta hos islandshästen.
I en ytterligare studie undersöktes hur islandshästen förändrar sitt rörelsemönster när de är halta. Elva fram- respektive bakbenshalta hästars rörelsemönster registrerades med IMU-sensorer i skritt, trav och tölt.
– I skritt och trav fick hästarna en asymmetrisk huvudrörelse vid frambenshälta men inte i tölt. Däremot rörde sig korset asymmetriskt i tölt vilket var ett oväntat resultat. Vid bakbenshälta rörde sig korset asymmetrisk i trav och tölt men inte i skritt. Däremot fick de bakbenshalta hästarna en asymmetrisk huvudrörelse i skritt, vilket också var mycket förvånande, säger Marie Rhodin.
Bland en liten andel av hästarna genomfördes en hältutredning och rörelseanalyserna fungerade utmärkt. Ytterligare bearbetning av data krävs för att hitta fler variabler som kan upptäcka fram- respektive bakbenshälta i tölt och skritt. Den nyvunna kunskapen och mättekniken kan även användas för att kvantifiera gångartsegenskaper i genetiska studier samt i avelsarbete.
*IMU står för Tröghetsmätningsenhet. En IMU-sensor är en kombination av en accelerometer och en gyroskopsensor. Den används för att upptäcka rörelser och mäta rörelsens intensitet när det gäller acceleration och rotationshastigheter.
Läs hela forskningsrapporten: Forskningsprojekt – Stiftelsen Hästforskning (hastforskning.se)
Taggar: