Har känslor något med samhällskunskapsundervisning att göra? Ja i hög grad, menar Katarina Blennow, som på fredag 13/12 kl 13 disputerar på en avhandling i utbildningsvetenskap där just detta undersökts. Avhandlingens titel är The Emotional Community of Social Science Teaching.
Samhällskunskapsämnet bygger på en vetenskaplig tradition där rationalitet och känslor hålls isär. Den demokratiska medborgare som ska fostras är en rationellt handlande aktör, som inte ska låta sig styras av känslor. Likaså den goda samhällskunskapseleven.
– Men, säger Katarina Blennow, det visar sig i min studie att det finns en dissonans mellan den roll som känslor förväntas spela och den roll de faktiskt spelar. Det gör att vissa elever tystnar, trots att de egentligen har mycket att säga och ofta också starka personliga erfarenheter av det som behandlas i undervisningen. Därigenom förloras viktiga perspektiv, som hade kunnat berika undervisningen.
Katarina Blennow är själv tidigare gymnasielärare i samhällskunskap. Hennes studie bygger på klassrumsobservationer och intervjuer. Under arbetet har hon följt samhällskunskapsundervisningen vid fyra svenska gymnasieskolor och iakttagit både den vardagliga lunken och behandlingen av mer akuta samhällspolitiska händelser, som exempelvis attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo i Paris 2015 eller regeringskrisen i Sverige 2014. Det har då visat sig att samhällskunskapsklassrummet på gymnasiet kan vara sprängfyllt av känslor.
– Det är dock långtifrån alla känslor som accepteras, säger Katarina Blennow. Istället kan lärare och/eller elever både medvetet och omedvetet bidra till osynliggörandet av de känslor som ämnesinnehållet väcker. Under en ibland helt neutral yta gömmer sig motstånd och kvävda känslor och någon gång ibland tar det sig också högljudda uttryck.
För mer information och kontakt:
Katarina Blennow, Institutionen för utbildningsvetenskap, Lunds universitet
Katarina.blennow@uvet.lu.se Mobil: 070529831
https://www.uvet.lu.se/nyheter/2619/
Exempel:
Det är samhällskunskapslektion och temat för dagen är folkrätt. I klassrummet sitter Leyla och lyssnar på lärarens presentation och känner ilska. Hon tycker att sättet att undervisa om folkrätt är naivt och bara möjligt i ett land som inte varit i krig på mycket länge. Utifrån sina egna erfarenheter av krig tycker hon att undervisningen har alltför stor tilltro till dialog som lösning på väpnade konflikter. Men trots sin ilska så förblir Leyla tyst under lektionen. Det är inte läraren som är hindret för henne att uttrycka sitt perspektiv utan snarare de andra eleverna i klassen. En negativ reaktion från dem skulle få hennes ilska att intensifieras och det är något hon inte vill riskera.
Katarina Blennow, Institutionen för utbildningsvetenskap, Lunds universitet
Katarina.blennow@uvet.lu.se Mobil: 070529831
https://www.uvet.lu.se/nyheter/2619/