Det finns en stor risk för ökade metallutsläpp vid kusterna i framtiden. I en ny modell visar forskare från Göteborgs universitet att klimatförändringar och överbefolkning kan spola ut tungmetaller som länge legat begravda i sedimenten, och var på jorden som risken för detta är som störst.
Kustnära sediment och jordar har god förmåga att binda metallföroreningar. Miljöer med lite syre och långsam nedbrytning begraver metallerna och skyddar omgivande, ofta känsliga, havsmiljöer från dem. Men klimatförändringar och direkt påverkan från människor kan leda till att metallerna löses ut i havet. En lite högre salthalt i havsvattnet eller mer syre närmast havsbottnen kan göra att metall i högre utsträckning tas upp av levande organismer, där det kan störa både reproduktion och naturliga beteenden.
– Vi har analyserat hur metaller uppför sig i kustnära grundvatten i ljuset av mänskligt drivna förändringar på klimatet och ökade metallutsläpp på grund av mänskliga aktiviteter längs kusten, säger Tristan McKenzie, forskare i marin kemi vid Göteborgs universitet.
Mänsklig påverkan
Med hjälp av data om befolkningstäthet, graden av vattenrening, gruvdrift med mera har Tristan McKenzie och hans forskarkollegor runt om i världen skapat en modell som uppskattar var risken för ökade metallutsläpp i havet är som störst utifrån mänsklig aktivitet. Detta har sedan kombinerats med hur klimatförändringarna påverkar de kustnära miljöerna i form av till exempel havsnivåhöjning, nederbördsförändringar, stormar och höjda vattentemperaturer.
Modellen pekar på att de största riskerna sammantaget finns i tropikerna, som har en tredjedel av världens kuststräckor. Fyra procent av världens kuster hamnar i den högsta riskkategorin och omfattar områden med väldigt hög befolkningstäthet, sura sulfatjordar, kraftiga grundvattenflöden ut i havet, liten vattenrening och pågående gruvdrift mindre än 10 kilometer från kusten.
Störst risk i Sydostasien
– Vi ser att kusterna i Sydostasien ligger illa till. Där växer befolkningen snabbt, vattenreningen är otillräcklig och klimatförändringarna väntas drabba dessa områden hårt, enligt IPCC:s prognoser. Vår modell är användbar för framtida forskning om, och åtgärder mot, metallföroreningar, säger Tristan McKenzie.
Studien pekar särskilt ut grundvattenflödena vid kusterna som en tidigare förbisedd källa till föroreningar i haven. De underjordiska vattenflödena kan bära med sig metaller ut till havet.
– Grundvattenutsläpp kan ha lika stor betydelse som en flod som rinner ut i havet. Metaller från en soptipp eller industrimark kan sippra ner genom jorden för att transporteras iväg med grundvattnets hjälp tillsammans med andra föroreningar. Det är viktigt att räkna med grundvattnet när man tittar på riskerna för metallutsläpp i havet, säger Tristan McKenzie.
Fakta metaller
Metaller är den största gruppen av grundämnen; omkring 80 procent av alla grundämnen är metaller. Några viktiga metaller är aluminium, bly, guld, järn, koppar, platina, silver, tenn och zink. Traditionellt delar man in metallerna efter densiteten i lättmetaller och tungmetaller. Distinktionen används även allmänt i betydelsen att tungmetaller är toxiska för miljö och människor. Bly och koppar är exempel på två tungmetaller som är giftiga.
Vetenskaplig artikel i Limnology and Oceanography Letters: Metals in coastal groundwater systems under anthropogenic pressure: a synthesis of behavior, drivers, and emerging threats
Kontakt: Tristan McKenzie, forskare på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, telefon: 072-373 49 71, e-post: tristan.mckenzie@gu.se
Olof Lönnehed
Pressansvarig kommunikatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 69 70
e-post: olof.lonnehed@science.gu.se
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 800 studenter och 6 700 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se. Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Följ oss på Instagram.
Taggar: