Kommuner, regioner och statliga myndigheter kartlägger långt ifrån alltid om skattepengar riskerar bidra till barnarbete eller miljöförstörelse vid offentliga inköp. Nästan hälften av alla upphandlande organisationer gör sådana kartläggningar bara ibland eller aldrig. Fyra av tio saknar dessutom en systematisk uppföljning av ställda hållbarhetskrav. I den offentliga upphandlingen finns en stor outnyttjad potential i arbetet för en hållbar utveckling. Det visar en ny rapport från Fairtrade Sverige, Vision och fackförbundet ST som bygger på enkätsvar från kommuner, regioner och statliga myndigheter.
Redan år 2025 ska världen vara fri från barnarbete, enligt FN:s globala hållbarhetsmål. Men de senaste siffrorna visar att det finns 160 miljoner arbetande barn i världen och att antalet har ökat för första gången på tjugo år.
Bara i Sverige upphandlas det för runt 800 miljarder kronor årligen. Men många upphandlande myndigheter saknar rutiner för att säkerställa att det exempelvis inte finns barn- eller tvångsarbete bakom deras inköp. Av de svarande från 422 kommuner, regioner och statliga myndigheter uppger 70 procent att de har styrdokument för hållbar upphandling. Men nästan hälften av de svarande kartlägger bara ibland, eller aldrig, hur deras inköp riskerar att påverka människor och miljö.
– I den offentliga upphandlingens stora köpkraft finns ännu en betydande outnyttjad potential att bidra till hållbar produktion och konsumtion. Men så länge upphandlande organisationer inte kartlägger riskerna före inköp kan skattemedel gå till barn- och tvångsarbete och även verksamhet som leder till stora utsläpp av växthusgaser, säger Hewan Temesghen, generalsekreterare för Fairtrade Sverige.
Två av tio ställer alltid hållbarhetskrav
Enkätsvaren visar att enbart två av tio upphandlande myndigheter alltid ställer hållbarhetskrav i relation till de identifierade riskerna. Fyra av tio ställer oftast krav. Nordiska Ministerrådet kallar den offentliga upphandlingen för ”The missing multiplier” i arbetet för FN:s globala hållbarhetsmål.
– Varje inköp som görs utan att det ställs relevanta hållbarhetskrav innebär en förlorad möjlighet att bidra till Parisavtalet och FN:s globala mål för hållbar utveckling. Konkret handlar det om att varje kommun, myndighet och företag måste ge upphandlare rätt förutsättningar att ställa hållbarhetskrav men också satsa tid och resurser på uppföljning. Här behöver lokala politiker och ledande tjänstepersoner kliva fram och ta ett större ansvar, säger Veronica Magnusson, förbundsordförande för Vision.
Att systematiskt följa upp och dokumentera hur miljömässiga och sociala krav efterlevs är ovanligt bland myndigheter. Endast två procent svarar att de alltid gör det, 13 procent att de oftast gör det. Var tredje myndighet gör det ibland.
En av de största riskfaktorerna för korruption och osund konkurrens är när upphandlande myndigheter inte följer upp de avtal som upphandlats, framgår av en rapport från Konkurrensverket.
– Att följa upp hållbarhetskrav är nödvändigt om det offentliga vill skapa en växande marknad för leverantörer som tar ansvar för hållbara leverantörskedjor. Genom att använda sig av oberoende tredjepartscertifieringar, så som Fairtrade, får myndigheten kvalité i uppföljningen av högriskprodukter och kan fokusera sina uppföljningsresurser på inköp där det saknas oberoende kontroller, säger Hewan Temesghen.
Behov av kompetensstöd
Sex av tio som svarade på enkäten ser ökat kompetensstöd som centralt för att myndigheten i ännu högre grad ska kunna bidra till Agenda 2030-målen genom offentlig upphandling och inköp. Fyra av tio har behov av styrdokument som är tydliga med att hållbarhet ska prioriteras.
– Enkätsvaren visar på ett starkt engagemang för hållbar upphandling inom de yrkeskårer som arbetar med offentliga inköp. Däremot saknar många myndigheter fortfarande tydliga riktlinjer och tillräckliga resurser för att kunna arbeta systematiskt med att ställa och följa upp hållbarhetskrav, säger Britta Lejon, förbundsordförande för ST.
Rapportens slutsatser av enkätsvaren presenteras genom en åttastegsmodell för arbetet med hållbara leverantörskedjor. Genom den får politiker, ledningsgrupper och inköpsenheter ett verktyg för att tillsammans kartlägga utmaningar och brister i processerna.
I slutet av rapporten finns rekommendationer till politiker och tjänstepersoner på kommunal och regional nivå samt riksnivå i syfte att skapa ett ramverk och förutsättningar för en hållbar upphandling. Det finns även rekommendationer till EU-parlamentariker och regeringen vad gäller hållbarhetsstyrningen av EU:s stora offentliga köpkraft (runt 2000 miljarder euro).
Fakta om enkäten och rapporten
ILO och Unicefs senaste rapport om barnarbete
Rapporten The Missing Mulitiplier av Nordiska Ministerrådet
Rapporten Korruption och osund konkurrens i offentlig upphandling av Konkurrensverket
Tabell 1: Antal respondenter utifrån typ av myndighet
Tabell 6: Har er organisation en systematisk och dokumenterad uppföljning av efterlevnaden av miljömässiga och sociala krav som ställts vid upphandling (genom exempelvis revision, stickprov under avtalsperioden eller oberoende tredjepartscertifieringar)? Tabellen visar antal myndigheter fördelat på organisationstyp, samt svarsprocent av alla respondenter.
För mer information om rapporten och intervjuer med företrädare för Fairtrade Sverige, Vision och ST, kontakta:
Pontus Björkman, pontus.bjorkman@fairtrade.se, 073-7711850