Sex faktorer kan hjälpa till att avgöra hur mycket litium behövs för att behandla patienter med bipolär sjukdom, enligt en stor studie ledd av forskare vid Karolinska Institutet. Studien, som publicerats i tidskriften The Lancet Psychiatry, pekar också ut genetiska markörer som tycks påverka hur snabbt kroppen gör sig av med litium.

– Vår modell kan redan nu användas för att förutsäga hur mycket litium en patient med bipolär sjukdom kommer att behöva. Detta kan minska tid spenderad på att hitta rätt dos för varje patient, vilket kan ha livsavgörande betydelse, säger Martin Schalling, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.

Litium är en av de viktigaste behandlingarna för patienter med bipolär sjukdom, ett tillstånd som har kopplats till ökad risk för självmord. Den kemiska substansen fungerar som en humörstabiliserare och minskar episoder av depression och mani. Hur mycket som behövs varierar stort mellan individer och att hitta rätt dos för varje patient är avgörande eftersom för mycket kan vara giftigt medan för lite inte ger någon effekt. För att minska risken för biverkningar brukar läkare starta behandlingen med låga doser som ökar över tiden, vilket innebär att det kan ta månader innan läkemedlet har någon verkan.

För att övervinna dessa utmaningar har forskare länge försökt att hitta en modell som kan förutsäga dosresponsen hos individuella patienter. Tidigare studier har identifierat markörer som ålder, kön och njurfunktion som möjliga prediktioner för hur snabbt kroppen utsöndrar litium vilket kan användas för att beräkna hur mycket behövs varje dag. De flesta studier har dock varit begränsade till relativt få deltagare.

I den aktuella studien har forskarna undersökt elektroniska patientjournaler och registerdata från totalt 2,357 patienter med bipolär sjukdom, vilket är det största antalet deltagare för den här typen av studie hittills. Både män och kvinnor från 17 till 89 års ålder, mestadels av europeisk härkomst, ingick i studien.

Studien hittade samband mellan utsöndring av litium och ålder, kön, njurfunktion (mätt som eGFR), serum litiumkoncentration och medicinering med urindrivande läkemedel och substanser riktade mot renin–angiotensin–aldosteronsystemet (RAAS), vilket kan användas vid bland annat högt blodtryck.

– Våra fynd tyder på att äldre personer, kvinnor, patienter med nedsatt njurfunktion och individer som tar vissa mediciner behöver lägre doser av litium. Intressant nog upptäckte vi också att mängden litium som tas och litiumkoncentrationen i blodet inte verkar vara helt proportionella, vilket går lite emot dagens tänkande. Vår modell baserad på dessa prediktioner förklarade runt 50-60 procent av variationen i utsöndring av litium, vilket är bättre än tidigare modeller och kan användas vid beslut om behandling, säger försteförfattaren Vincent Millischer, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, och ST-läkare vid Medical University of Vienna.

Studien hittade också genetiska samband mellan lägre utsöndring av litium och ett locus på kromosom 11, och kunde visa att genetiska varianter som påverkar BMI och njurfunktion var associerade med ändrad utsöndring av litium. När forskarna adderade de genetiska markörerna till modellen förbättrades dess prediktiva förmåga endast marginellt. Forskarna menar dock att fynden öppnar för möjligheten att ytterligare individanpassa litiumbehandling i framtiden.

– Härnäst vill vi testa vår modell i en klinisk studie för att se om det kan minska tiden det tar att hitta rätt mängd litium för varje patient. Om utfallet är positivt kommer vi att utveckla en digital app som i framtiden kan hjälpa psykiatriker att identifiera rätt litiumdoser för patienter med bipolär sjukdom, säger Martin Schalling.

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning, Hjärnfonden, Stiftelsen Söderström Königska, Bror Gadelius Minnesfond, Fonden för Psykisk Hälsa, Stanley Medical Research Institute, Karolinska Institutet och Karolinska universitetssjukhuset. Några av studieförfattarna har erhållit ekonomisk ersättning för föreläsningar och rådgivning från diverse läkemedelsbolag.

Publikation: ”Improving lithium dose prediction using population pharmacokinetics and pharmacogenomics: a cohort genome-wide association study in Sweden,” Vincent Millischer, Granville J Matheson, Sarah E Bergen, Brandon J Coombes, Katja Ponzer, Fredrik Wikström, Karolina Jagiello, Martin Lundberg, Peter Stenvinkel, Joanna M Biernacka, Olof Breuer, Lina Martinsson, Mikael Landén, Lena Backlund, Catharina Lavebratt, Martin Schalling, The Lancet Psychiatry, online 13 maj, 2022, doi: 10.1016/PIIS2215-0366(22)00100-6

För mer information, kontakta:
Martin Schalling, professor
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet
E-post: martin.schalling@ki.se
Tel: +46 (0)70 484 1230

Vincent Millischer, forskare
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet
E-post: vincent.millischer@ki.se
Tel: +43 699 811 64 779

Kontakta presstjänsten: ki.se/pressrum

Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet med visionen att driva utvecklingen av kunskap om livet och verka för en bättre hälsa för alla. I Sverige står Karolinska Institutet för den enskilt största andelen medicinsk akademisk forskning och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Varje år utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Taggar: