Hälsingegårdarna med sina rikt utsmyckade salar har blivit utsedda till världsarv. I en avhandling från Göteborgs universitet kartläggs nu föregångarna – ett fåtal bevarande herrstugor som är hundra år äldre och består av en annan bildvärld.

Hälsingland är berömt för sina gårdar från mitten av 1800-talet, inte minst för att några av dem är upptagna på världsarvslistan. En utmärkande egenskap hos gårdarna är att de ofta har utförliga dekorativa vägg- och takmålningar inomhus.

Traditionen med stora, påkostade och målade rum är dock äldre än så. Redan i mitten av 1700-talet byggdes och inreddes det lokaler för fest.

Få bevarade rum

– Det finns inte många kvar, jag har hittat åtta gårdar med rum bevarade från 1700-talet. Människor är modeintresserade och ändrar ofta när något blir omodernt. Vissa av rummen har bevarats för att de har använts som förråd, och ibland har väggmålningarna fått vara kvar för att de haft en annan funktion som till exempel isolering, säger Lars Nylander, som skrivit en avhandling vid Göteborgs universitet om dessa bemålade rum, som kallas för herrstugor.

Rummen var ägnade till fester och ofta fanns det angränsande rum för övernattande gäster. Tidigare fanns uppfattningen att herrstugorna byggdes inför till exempel ett bröllop på gården. Men Nylander har gått igenom gårdarnas ekonomi och kunnat se att ägarna ofta fick ett stort arv strax före att målningarna gjordes och det sammanföll inte med något bröllop i familjen. Lars Nylander har tolkat det som att herrstugorna handlade om att visa sin status och grupptillhörighet.

Bibliska motiv

– Jag tror att det till stor del handlade om att man ville visa sig jämlik i en grupp av rikare bönder. Det var otroligt viktigt, men det behövdes ett tillskott av pengar, som kunde komma vid ett arvskifte, säger han.

En tydlig skillnad mellan herrstugorna från 1700-talet och festrummen från hälsingegårdarnas storhetstid hundra år senare är motiven på målningarna. Bibliska motiv dominerade och en favorit var de tre vise männens resa till Jesusbarnet.

– De målare som verkade på 1700-talet var bosatta i landskapet och målade främst lokalt. Ett undantag är en stadsmålare i Hudiksvall, som reste långa sträckor. Han använde bland annat en tysk bildbibel från 1711 som förlaga till sina målningar. Det verkar ha varit högsta mode, i Hälsingland i alla fall, säger Lars Nylander.

Kan stödja byggnadsvården

De gårdar som har undersökts har interiörmåleri daterat 1758–1799. Endast två står kvar på sin ursprungliga plats. Två har rivits men dokumenterats före och målningarna finns idag på museum. Resten är flyttade till hembygdsgårdar och Skansen. Utöver det har även lösa väggfält från andra rivna gårdar analyserats i avhandlingen.

Avhandlingen är resultatet av ett doktorandprojekt mellan Göteborgs universitet och Hälsinglands museum där Lars Nylander arbetar sedan tidigare. Kunskaperna från avhandlingen kan vara användbara även i ett större perspektiv.

 – Kulturvård handlar ju om konservering och byggnadsvård till stor del, den här avhandlingen kan stödja byggnadsvårdare och konservatorer i arbetet med den här typen av kulturarv, säger han. 

Avhandlingen som pdf: Människor och målningar, inredningsmåleri i hälsingegårdar 1750–1800

Kontaktinfo: Lars Nylander, Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs universitet, telefon: 070-2382257, e-post: lars.nylander@gu.se

Olof Lönnehed
Pressansvarig kommunikatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 69 70
e-post: olof.lonnehed@science.gu.se

Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 800 studenter och 6 700 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.  Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Följ oss på Instagram.

Taggar: