De flesta fall av hjärtstopp vid idrottsutövning kan sannolikt förebyggas. Dessutom kan akutinsatserna med hjärt-lungräddning (HLR) och hjärtstartare i idrottssammanhang bli bättre. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet.

Svensk ambulanssjukvård rapporterar årligen cirka 6 000 fall av plötsligt hjärtstopp. Det handlar alltså om personer som inte vårdas på sjukhus utan insjuknar hemma, på jobbet eller i andra sammanhang. Av dessa är det cirka 400 som drabbas i samband med idrottsutövning.

I en avhandling på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har Matilda Frisk Torell, doktorand och hjärtläkare, tittat närmare på bland annat akuta hjälpinsatser och prognoser för personer som får plötsligt hjärtstopp vid idrottsutövning.

Chansen att överleva visade sig vara avsevärt bättre vid idrottsrelaterat hjärtstopp, särskilt om det skedde på en idrotts- och träningsanläggning. I den gruppen var överlevnaden vid 30 dagar efter händelsen 56 procent, att jämföra med 12 procent vid hjärtstopp utanför sjukhus generellt.

Sen eller utebliven defibrillering

Tidig HLR och defibrillering med hjärtstartare är avgörande, men det tog ändå minst tio minuter innan tillgänglig hjärtstartare användes. Trots att en majoritet (73 procent) av dem som fick hjärtstopp på en idrottsanläggning hade akut rubbning av hjärtrytmen, så kallat kammarflimmer, där hjärtstartaren kan vara skillnaden mellan liv och död, så var det endast 14 procent bland de yngsta, upp till 35 år, som blev anslutna till en publik hjärtstartare innan ambulansen anlände.

– Vi har möjlighet att öka överlevnaden ytterligare om fler idrottsanläggningar och andra platser där personer idrottar blir utrustade med publika hjärtstartare och om fler lär sig att känna igen hjärtstopp, vet hur man utför HLR och kan använda hjärtstartaren, konstaterar Matilda Frisk Torell.

Hennes avhandling visar vidare att idrottsrelaterat hjärtstopp var ovanligt bland kvinnor, som stod för endast 9 procent av fallen, och att det gick sämre för kvinnorna. Överlevanden vid 30 dagar efter hjärtstopp vid idrottsutövning var 30 procent för kvinnor och närmare 50 procent för män.

Våga HLR – och screena den unga eliten

Sannolika förklaringar till skillnaden i överlevnad är att kvinnorna i större utsträckning idrottade med färre personer omkring sig, och att det tog längre tid innan HLR påbörjades. Matilda Frisk Torell igen:

– Vi såg att det dröjde betydligt längre innan man startade HLR hos kvinnor vilket visar att vi behöver bli bättre på att känna igen idrottsrelaterade hjärtstopp hos kvinnor och att vi vågar starta HLR. Det behövs också fler studier för att undersöka hur kvinnor idrottar och om det finns skillnader i bakomliggande orsaker.

Bland unga som dött i plötslig hjärtdöd till följd av en primär hjärtrytmrubbning hade hälften föregående symtom och hos en femtedel fanns EKG-förändringar före hjärtstoppet. Svimning och kramper är viktiga symtom att reagera på.

– Unga som idrottar på elitnivå bör genomgå screening inkluderande EKG, då har vi chansen att fånga upp de individer som har en ökad risk för plötslig hjärtdöd så att de kan få råd om fortsatt idrottande och eventuell behandling, avslutar Matilda Frisk Torell.

Avhandling: Sudden cardiac arrest in relation to exercise, https://hdl.handle.net/2077/82300

Expertkontakter:

Matilda Frisk Torell, doktorand på Göteborgs universitet och hjärtläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, tel. 0708 52 01 08, e-post matilda.frisk.torell@vgregion.se

Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi på Göteborgs universitet och hjärtläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, tel. 0705 29 83 60, e-post mats.borjesson@gu.se

Presskontakt: Margareta G. Kubista, tel. 0705 30 19 80, e-post press@sahlgrenska.gu.se

Pressbilder: Matilda Frisk Torell (foto: Andreas Claesson) och Mats Börjesson (foto: Johan Wingborg)

Sahlgrenska akademin är Göteborgs universitets medicinska fakultet med utbildning och forskning inom medicin, odontologi och vårdvetenskap, www.gu.se/sahlgrenska-akademin