De flesta svenskar tycker att facket har en viktig roll att spela på arbetsmarknaden och är positiva till medlemskap. Trots det går färre med och fackföreningarna får allt svårare att nå unga och tillfälligt anställda. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.

– Från slutet av 90-talet till 2010 minskar anslutningsgraden med ungefär en procent per år. Därefter har det varit rätt stabilt, runt 70 procent. Framför allt är det nykomlingar på arbetsmarknaden som inte går med, snarare än att arbetstagare går ur facket, säger sociologen Jesper Prytz, som skrivit avhandlingen.

Förutom medlemskap undersöker han också hur attityderna till fackföreningar har förändrats sedan slutet av 90-talet och jämför resultat från tre enkätundersökningar genomförda 1997, 2006 och 2018. Den första enkäten ingick i den internationella ISSP-undersökningen, medan de två senare utfördes av forskare vid Göteborgs universitet. Vid varje undersökning svarar cirka 60 procent att de är positiva till att facken behövs i löneförhandlingar.

– Inom forskningen finns en diskussion om att yngre generationer skulle vara mer individualistiska och därför ha lägre tilltro till facket. Men attityderna har inte förändrats så mycket som man skulle kunna tro. Det finns det en väldigt stabil andel, bland både yngre och äldre, som är positiva till fackligt engagemang.

Förändringar som slår hårdast mot unga och tillfälligt anställda

Med hjälp av data från SCB:s Arbetskraftsundersökningar och LISA-register analyserar avhandlingen även politiska och institutionella faktorer som påverkat fackens medlemsantal.

Resultatet visar att förändringarna i det så kallade Gentsystemet, som gjordes 2007 och 2008, hade betydande effekt. Då slopades skatteavdragen för fackligt medlemskap samtidigt som avgiften för a-kassan höjdes, vilket ledde till att det blev dyrare att gå med i både fack och a-kassa.

En annan viktig faktor handlar om det ökade antalet tillfälliga anställningar. Bland annat till följd av politiska beslut som gjorde allmän visstidsanställning till en accepterad anställningsform år 2007.

– Visstidsanställningarna är framför allt koncentrerade hos unga. På så sätt får unga en svagare anknytning till arbetsplatsen och blir svårare för facken att rekrytera, säger Jesper Prytz.

När Gentsystemet förändrades anpassades avgiftshöjningen till facket dessutom efter hur hög arbetslösheten var inom varje avtalsområde. Det gjorde att avgifterna inom bygg, hotell och restaurang blev högst. Det är också branscher där många unga och tillfälligt anställda återfinns.

– Generellt sett är yngre och tillfälligt anställda mindre benägna att gå med i facket. Att det blivit dyrare innebär ännu ett hinder för de här grupperna.

I längden blir det ett problem för fackföreningarna att de inte lyckas fånga upp nykomlingar på arbetsmarknaden.

– I de flesta europeiska länder är det så att om man inte gått med i facket runt 30–35 års ålder, så gör man det inte heller senare i livet. När färre går med under det här kritiska fönstret sjunker anslutningsgraden över tid, säger Jesper Prytz.

Kontakt: Jesper Prytz, doktor i sociologi, telefon: 070–722 88 44, e-post: jesper.prytz@gu.se

Digital publicering: Working Class Power: The Decline and Reconfiguration of Trade Union Power Resources in the 21st Century

Matilda Lindmark
Kommunikatör
Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap
Telefon: 031–786 2669
E-post: matilda.lindmark@gu.se

Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 800 studenter och 6 700 anställda. Verksamheten bedrivs av sju fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.