”Städa upp efter dig, din mamma jobbar inte här!” kan man läsa i fikarummet på en eller annan arbetsplats. Men tänk om din mamma faktiskt jobbar där också?

Sanna Touru och hennes mamma Pauliina Sammelvuo har båda arbetat på Kiiltos filial i Lempäälä (Finland) under hela sina vuxna liv. Pauliinas karriär på Kiilto började för fyrtio år sedan, då hon började som kontorsassistent vid 19 års ålder. Sedan dess har hon arbetat som växeltelefonist, expedit, orderbehandlare, receptionist, bokförare och löneräknare. I sin nuvarande tjänst som Cash Management Specialist har hon arbetat i nästan tio år. ”Åh, vilket tidsperspektiv! När man ser tillbaka är tiden så kort, och när man ser framåt känns det som en lång tid”, säger Pauliina.

För Pauliinas två barn, Sanna och Ville, har deras mammas jobb alltid inneburit Kiilto. När Sanna var 15 år och undrade över sommarjobbsmöjligheter kändes det naturligt att söka jobb på Kiilto. Sanna fick jobbet som sommarpraktikant i två veckor. Följande sommar blev Sanna inbjuden tillbaka. Under sin studietid arbetade hon på Kiilto under sommar- och vinterloven, bland annat i receptionen och på ekonomiavdelningen. ”Det var starten på Sannas karriär på Kiilto”, säger de båda.

Efter gymnasiet reste Sanna runt i världen och sökte till universitet, men återvände alltid till Kiilto på sommaren. ”Jag fortsatte så i tre år, sedan blev mitt jobb på Kiilto permanent”, säger Sanna. Idag är Sannas titel Assistant Controller.

Stöd från båda sidor

Så mamma och dotter arbetar båda i samma företag, på samma filial och på samma ekonomiavdelning. Hur är det då?

”Att arbeta med min mamma är inte annorlunda än att arbeta med andra kollegor, eftersom jag har lärt mig att behandla alla med respekt. Ibland har jag undrat om jag ska behandla min mamma annorlunda än andra. Jag har alltid kommit till samma slutsats: nej, min mamma är min mamma oavsett var jag är”, säger Sanna.

För Pauliina har rollen som mamma på arbetsplatsen krävt mer eftertanke. ”I början var det lite av en utmaning att vara en jämlik kollega och att inte ta på sig en moderlig roll och vägleda Sanna genom hennes arbete, utan att låta henne göra saker självständigt och på sitt eget sätt”, säger hon.

Idag stöttar de varandra, och Pauliina får tips från sin dotter om saker som teknik. ”Saker och ting förändras, och det är bra. Vi har båda vår plats, erfarenhet och vision. Tradition och framtid går hand i hand.” säger Pauliina. Sanna säger att hon får känslomässigt stöd från sin mamma: ”Jag tycker att det är en tillgång att vi är på samma arbetsplats. Vi känner varandra utan och innan.”

Delade minnen

”Jag minns fortfarande när min mamma gav mig ”tipset” den första sommaren att inte komma till kontoret med några shorts på. Det rådet kommer jag fortfarande ihåg flera år senare”, skrattar Sanna.

Pauliina minns hur folk brukade lämna sina kaffekoppar och andra saker i mötesrummen och på skrivborden. ”När en kollega sa att de borde sätta upp en skylt med texten ’Städa upp efter dig, din mamma jobbar inte här!’ tyckte Sanna att det var roligt att det faktiskt inte är allas mammor som jobbar här.”

Mor-dotter-duon är mycket bekant för andra Kiiltonians. Sanna berättar att hon ofta möter tanken på jobbet att hon är som en karbonkopia av sin mamma. ”Jag är stolt över det: hårt arbetande, effektiv och skicklig.”

Taggar: