to, maj 23, 2019 10:30 CET

Bilder från isolerade platser och scener som ofta har skapats tillsammans med invånarna, där en storslagen och surrealistisk natur utgör bakgrunden. Det är vad som står i fokus i konsten skapad av Scarlett Hooft Graafland, hon som reser ensam med bara en ryggsäck och en kamera. I hennes utställningar är det omgivningarna och människorna på platsen som utgör verket. Utställningen Vanishing Traces på Fotografiska museet är full av motsättningar som skildrar stor dramatik …och lämnar lika många bestående minnen.

Vanishing Traces

Scarlett Hooft Graafland

24 maj–1 september Fotografiska 

För den holländska konstnären och fotografen Scarlett Hooft Graafland är det den ständigt föränderliga naturen som är i fokus när hon skildrar möten med kulturer från hela världen. Det är fascinerande hur hon, ibland efter veckor av förberedelser tillsammans med lokalinvånarna, lyckas avbilda mötet mellan sin egen fantasi, naturen och de människor som lever i dessa ofta mycket avlägsna områden.
Resultatet är konstverk som skildrar ett kort ögonblick som snart är förbi, men som gör ett intryck på betraktaren vilket varar för evigt, ett som lyfter fram viktiga frågor om de försvinnande spåren av vår värld. Utställningen Vanishing Traces på Fotografiska museet innehåller allt från stora träd fulla av kvinnor från den lokala stammen, och fiskare i sina båtar likt de fiskar de själva (brukade) fånga, till ballonger som bärs av kvinnor i burka.

Foto: © Scarlett Hooft Graafland Burka Balloons

• Jag tycker om att arbeta med de omständigheter som platsen bjuder på. Det är detta som definierar konstverket – och även begränsar det. Precis som utställningens namn antyder förändras beståndsdelarna i konstverket med tiden – fiskarna drar upp sina kanoter på land, isblock smälter och ballonger svävar iväg. Jag gillar mycket att använda ovanliga element i landskapet som på något sätt har en gemensam koppling, men samtidigt ser lite udda ut.

Hooft Graafland är utbildad skulptör och inledde sin karriär som performancekonstnär, där hon skapade egna iscensättningar som hon sedan själv fotograferade. Dessa bilder utgör nu huvudtemat i hennes konst. Det motsägelsefulla förstärks genom användningen av minimalism och kontraster, små föremål och storslagna och vidsträckta omgivningar, avgränsade figurer och gränslösa skyar och horisonter, skarpa färger inom ett naturligt enhetligt landskap, komposition kontra det oidentifierbara, det öppna och sårbara kontra det slutna och skyddade och kultur kontra natur.

Foto: © Scarlett Hooft Graafland Vanishing Traces

• Det intryck Scarlett Hooft Graaflands konst gör på omvärlden är imponerande. Trots tunga teman har de färdiga verken alltid ljusa, färgglada och roliga scener. Hon arbetar helt analogt och använder endast det naturliga ljuset och en analog kamera för att skapa de iscensatta och ofta surrealistiska tablåerna. Vi är mycket glada och stolta över att kunna presentera Vanishing Traces, som består av verk som aldrig tidigare har visats här, berättar Jessica Jarl, Exhibition Producer på Fotografiska International.

Hooft Graafland reser ensam med sin ryggsäck och sin kamera till avlägsna och isolerade platser. Bland annat har hon besökt saltöknen i Bolivia, de ödsliga arktiska områdena i Kanada och till öar som Madagaskar, Socotra (i Jemen), Island och Vanuatu. De strama omgivningarna blir till levande skådespelare i de tydligt koreograferade iscensättningarna som Hooft Graafland arrangerar i sina verk. På scenen är huvudpersonen vanligtvis omgiven av ett stort surrealistiskt landskap, som likt en kör i en klassisk tragikomedi dämpat sätter ton åt dramat som utspelar sig.

Foto: © Scarlett Hooft Graafland Sweating Sweethearts 2

• De människor som bor på dessa avlägsna platser, som lever så mycket närmare naturen än de flesta av oss, samarbetar gärna med mig och skapar scener med den rekvisita som finns tillgänglig. Det kan ta lite tid att bygga upp ett förtroende, men de fattar ofta tycke för mig och välkomnar mig när de förstår att jag har rest till dem på egen hand, och jag bjuder därefter in dem att hjälpa mig att iscensätta temat för bilden.

Kulturella kontexter och former drabbar samman: Harmoni och konflikt, och motsägelser och likheter, går hand i hand i Scarlett Hooft Graaflands bilder, och för betraktaren blir det starka intryck då dessa fenomen sammanförs.

Om du till exempel har sett verket ”Burka Balloons” kommer du aldrig att glömma det. Dessa kvinnor, som bor på Socotra, en ö utanför Jemen, är klädda i burka och går på stranden samtidigt som de håller i stora, långa, vita ballonger. Bilden lyfter fram en kultur där lokala sedvänjor och traditioner står i centrum, och samtidigt genomsyras av till synes tidlösa värderingar som heder, dygd och evig salighet. Scenerna i Hooft Graaflands verk låter ofta skådespelaren omges av ett stort surrealistiskt landskap, som likt en kör i en klassisk tragikomedi dämpat sätter ton åt dramat som utspelar sig. Allt flyter ihop på ett utsökt sätt.

• Det skulle aldrig ha fungerat med vanliga runda ballonger. Som skulptör söker jag alltid efter former, och dessa ballonger liknade silhuetterna av kvinnorna som bär dem. Kvinnorna tyckte att det var en rolig idé, och kombinationen av dessa två element skapade en humoristisk ton, som inte undgår betraktaren. Det jag ville lyfta fram är att kulturen ofta tonar ner det som skulle kunna kännas storslaget, lika storslaget som naturen,

Likadant är det med fiskarna i sina båtar, vilket anspelar på det faktum att det nästan inte finns någon fisk kvar att fånga i havet. Det ser lustigt ut och lyfter samtidigt fram en viktig fråga: Vad händer med naturens resurser när vi människor behandlar dem som om de skulle räcka för evigt, och vilka konsekvenser får detta?

Det handlar om spänningen mellan naturen och kulturen – poetiska bilder som är vackra men samtidigt manar till eftertanke.

Hooft Graafland gör tydligt avtryck med sin förmåga att sätta saker i ett udda perspektiv.

Foto: © Scarlett Hooft Graafland Dunes like You

Fotnot: Scarlett Hooft Graaflands verk ingår i flera internationella museisamlingar och har ställts ut på flera platser, bland annat Huis Marseilles fotografiska museum i Amsterdam, MOCA i Toronto, MAC-museet i Lima och Fotografiska museet i Seoul. Scarlett har en kandidatexamen i fri konst från Kungliga konstakademin i Haag i Nederländerna och en masterexamen i fri konst från Parsons School of Design i New York i USA. Hennes verk kommer att ställas ut i den holländska paviljongen på World Expo Dubai 2020.

Fotnot: Pressbilder får ej beskäras och enbart användas för presspublicering fram till och med stängning av utställningen på Fotografiska.

Fotografiska Stockholm är inte bara världens högst ansedda museum tillägnat fotografiets fantastiska värld. Här finns även en internationellt prisbelönt restaurang som utsågs till ”Årets museirestaurang” 2017 som bjuder på hållbar njutning och magisk utsikt över vattnet. Dessutom en cool bar samt inspirerande lokaler för olika evenemang och konferenser, en hyllad foto-akademi och en butik med ett stort urval av fotoböcker. Allt samlat i det vackra Stora Tullhuset från 1910-talet.

Museets kärna är ett nätverk av världsledande fotografer, och sedan öppnandet har Fotografiska skapat mer än 190 utställningar med verk av ikoner som Annie Leibovitz, David LaChapelle, Irving Penn, Helmut Newton, Sarah Moon, Nick Brandt, Ellen von Unwerth och Andres Serrano samt många unga, lovande fotografer. Genom att ta ansvar och ta ställning i kontroversiella frågor har Fotografiska ett tydligt inflytande och spelar en aktiv roll i det svenska samhället. Museets mål är enkelt ”To inspire a more conscious world”, att genom fotografiets kraft föra människor samman, öka medvetenheten och skapa positiv påverkan.

Fotografiska öppnade i Stockholm 2010, men nu växer familjen och öppnar i Telliskivii Creative City i Tallinn och Park Avenue i New York. Genom att etablera sig där vill Fotografiska omdefiniera den traditionella museiupplevelsen och skapa mötesplatser där människor bjuds in att hänga och umgås, inspireras, ifrågasätta det som tas för självklart och växa som individer. Det händer något när du möter konsten – du möter dina medmänniskor och du möter dig själv.