Mellan 2003 och 2019 har nästan en fjärdedel av Sveriges sista gamla oskyddade naturliga skogar försvunnit. Med nuvarande skövlingstakt kommer dessa ekologiskt värdefulla skogar att vara borta om 50 år. Det visar en studie av bland andra forskare från Lunds och Umeå universitet.

En mindre del av Sveriges oskyddade produktiva skogar består av gammal skog som sannolikt aldrig tidigare kalhuggits. Dessa gamla naturliga skogar är ofta varierade och ger fler livsutrymmen åt svampar, lavar, växter och djur. De oskyddade produktiva skogarna kan vara extra värdefulla då de finns kvar i bördiga områden som annars används för skogsbruk och jordbruk. Dessa sällsynta ekosystem har en rik biodiversitet och ger oss en värdefull inblick i hur de nordliga landskapen fungerade före omfattande mänskliga ingrepp. I en ny studie, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Earth’s Future, har ett forskarlag upptäckt bevis för att nästan en fjärdedel av Sveriges oskyddade produktiva gamla skogar försvunnit mellan 2003 och 2019, med andra ord 1,4 procent per år.

– Det är tack vare det unikt rika datamaterialet vi har i Sverige som vi kunde undersöka detta och få fram väldigt tydliga resultat, säger Anders Ahlström, naturgeografiforskare vid Lunds universitet.

I studien kopplade forskargruppen ihop nationella skogsinventeringsdata om skogens ålder från mer än 90 000 inventeringsytor från riksskogstaxeringen med en statlig databas som dokumenterar nästan en miljon enskilda avverkningar sedan 2003. Av alla inventerade bestånd som kalhuggits har 19 procent skett i gamla skogar som är så gamla att de högst sannolikt aldrig tidigare kalhuggits och därmed ej är planterade eller sådda. Detta trots att en majoritet av den produktiva skogsmarken omfattas av miljöcertifiering som prioriterar skydd av skogar med högt ekologiskt värde.

– Med nuvarande takt på kalhuggningen kommer de sista av dessa oskyddade, gamla naturliga skogar att försvinna i Sverige på 2070-talet. Denna förlust av gammal naturlig skog kommer att definiera våra landskap i århundraden då svensk och annan boreal skog växer långsamt, säger Anders Ahlström.

Konsekvenserna för den biologiska mångfalden och det svenska samhället är svåra att beräkna.

– Med tanke på att dessa äldre skogar utgör en relativt liten och snabbt krympande del av det större skogslandskapet försvinner snabbt möjligheten att studera dessa system för att förstå vad vi förlorar, säger Daniel Metcalfe, naturgeografiforskare vid Umeå universitet.

Kalavverkning av gammal naturskog tycks vara utbredd i de flesta nordliga länder globalt, men det har gjorts lite övervakning av dess spridning och omfattning, främst på grund av att det saknas officiella kartor och att naturlig boreal skog är svår att särskilja i satellitbilder. Som jämförelse kan de flesta typer av omställning av markanvändning i tropikerna upptäckas med hjälp av satelliter som övervakar förlusterna av naturskog.

– Avskogning och förlust av naturlig skog i Amazonas och andra delar av världen får stark internationell kritik, men förlust av gammal naturlig skog i mycket snabb takt sker framför våra ögon i våra egna, rikare, länder. Vi måste snabbt kartera dessa skogar över hela den boreala regionen och utveckla strategier för att bevara dem. Annars kommer dessa skogar snart att vara borta före vi ens hunnit utvärdera dem för klimat, biodiversitet och kulturella värden, säger Anders Ahlström.

Förutom Lunds universitet och Umeå universitet har CSIRO Oceans and Atmosphere i Canberra, Australien deltagit i arbetet.

Studien publiceras i tidskriften Earth’s Future: ”Widespread unquantified conversion of old boreal forests to plantations”

För ytterligare information, vänligen kontakta:

Anders Ahlström, docent och lektor

Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet

anders.ahlstrom@nateko.lu.se

073 202 848 76

Daniel Metcalfe, professor

Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet

daniel.metcalfe@umu.se

+47 (0) 72 205 27 95

Presskontakt:

johan.joelsson@science.lu.se

073 027 58 90