mån, mar 29, 2021 07:00 CET

Konsumtion av importerade varor i EU är en starkt bidragande orsak till att skog skövlas i andra delar av världen. I en ny studie har forskare vid Chalmers och universitetet i Louvain, Belgien utvärderat drygt tusen förslag om hur EU skulle kunna arbeta för att minska avskogningen, för att se vilka som dels skulle ha god effekt, och dels vara möjliga att genomföra politiskt.

– Föga förvånande är stödet svagt för hårdare och mer effektiva regleringar, som till exempel importbegränsningar på vissa varor. Men vår studie visar att det inte är helt nattsvart ändå. Det finns politiska förslag som både har starkt stöd hos många intressenter och som har potential att minska avskogningen, säger Martin Persson, docent i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola.

Tidigare forskning från Chalmers har visat på EU:s stora ansvar för tropisk avskogning. Mer än hälften av den tropiska avskogningen är kopplad till produktion för export av livsmedel och djurfoder, till exempel palmolja, sojabönor, trävaror, kakao och kaffe, varor som EU är en stor importör av. Frågan är vad EU kan göra för att minska sitt bidrag till avskogningen.

– Den här frågan är extra intressant nu, eftersom EU i år planerar att lägga fram förslag på lagstiftning som ska leda till minskad avskogning orsakad av konsumtion i Europa. Frågan har varit aktuell i omgångar sedan 2008, men nu verkar det faktiskt börja hända något politiskt, säger Simon Bager, doktorand vid Université Catholique de Louvain, Belgien och huvudförfattare till studien.

Tillsammans har artikelförfattarna kartlagt sammanlagt 1 141 olika förslag på hur EU skulle kunna arbeta för att bryta trenden med ökad tropisk avskogning. Dessa kommer i stor utsträckning från en öppen konsultation, där EU samlat in förslag från företag, intresseorganisationer och tankesmedjor. Utöver det har forskarna sammanställt förslag från en lång rad forskningsrapporter, debattartiklar och andra publikationer.

Två förslag står ut från mängden

Att hitta förslag på åtgärder som har politiskt stöd, skulle ha önskad effekt och som dessutom är möjliga att genomföra praktiskt har inte varit helt enkelt. Men efter den omfattande kartläggningen ser Martin Persson och kollegorna att EU framförallt har två möjliga vägar framåt. Den ena handlar om att den som importerar en vara också hålls ansvarig för sådant som händer i leverantörskedjorna, så kallad Due Diligence.  

– Om det visar sig att ett av de importerande företagens leverantörer har produkter som bidrar till avskogning kan företaget få betala skadestånd. Ett sådant system bedömer vi som både trovärdigt och möjligt att genomföra politiskt och praktiskt. Det finns också exempel från Frankrike och England där man har genomfört eller ska genomföra liknande system, säger Simon.

– Due Diligence är också det förslag som är vanligast i vår kartläggning och det förs fram av många olika typer av aktörer, vilket gör att vi bedömer stödet för det förslaget som stort. Det är dock viktigt att betona att om ett sådant system ska få effekt måste det vara noggrant kalibrerat, bland annat när det gäller vilka sanktionsalternativ som ingår och vilka företag som omfattas av kraven.

Den andra möjliga framkomliga vägen är rundabordssamtal med olika intressenter, eller ”multi-stakeholder fora” som det kallas i studien. Då samlar man företag, organisationer och politiker till gemensamma samtal för att komma överens om möjliga åtgärder för att sätta stopp för avskogning kopplad till en leverantörskedja, vara eller område. Även här finns positiva exempel, det mest uppmärksammade är det brasilianska sojamoratoriet, eller Amazon Soy Moratorium, från 2006.

Då satte sig bland andra Greenpeace och Världsnaturfonden ner med de som producerar samt köper upp och exporterar soja och lyckades komma överens om att ett stopp för handel med soja från områden i Amazonas regnskog som avskogats efter ett visst datum.

– Sådana exempel gör att vi kan säga att rundabordssamtal kan få effekt. Och enligt vår bedömning är det en åtgärd som är lättare att få acceptans för, eftersom det då inte bara handlar om att lagstiftarna bestämmer, utan att de inblandade parterna får vara med och utforma åtgärderna själva, säger Martin Persson. Samtidigt kan rundabordsdiskussioner anpassas till det område eller den region där det införs, vilket ökar sannolikheten för att initiativet kommer att stödjas av lokala aktörer.

Vad och hur

Forskarna har också utrett hur man kan hantera avvägningen mellan effekt och acceptans. En viktig del i detta är att kombinera olika åtgärder som stödjer varandra och som kan fungera som stöd för striktare regleringar. Handelsregleringar riskerar till exempel att slå hårt mot fattiga producerande länder och bör därför kombineras med bistånd som hjälper sådana länder att införa mer hållbar produktion och ökad avkastning, utan att behöva ta till avskogning.

Det skulle också minska risken för att det som produceras på nyligen avskogad mark helt enkelt säljs på andra marknader än EU.

– Om nu EU fokuserar på sitt bidrag till avskogningen, så kan effekten bli att sådant som produceras på nyligen avskogad mark säljs till andra länder, medan EU får de ”bra” produkterna. Därför är vår bedömning att EU bör se till att de åtgärder som införs kombineras med sådana som bidrar till omställning och förändring, säger Simon Bagar.

Avslutningsvis sammanfattar forskarna tre principer för nya åtgärder, om EU menar allvar med att man vill minska sin påverkan på avskogningen i tropikerna.

– Vidta åtgärder som faktiskt har en möjlighet att åstadkomma förändring. Använd en bred palett av åtgärder som kombinerar olika verktyg och som tillsammans bidrar till minskad avskogning. Och till sist: se till att involvera aktörer i leverantörskedjor i särskilt viktiga regioner först, för att sedan bygga ut och bredda åtgärderna över tid, säger Simon Bagar.

Författarna hoppas att forskningen och de identifierade policyalternativen kan fungera som inspiration för beslutsfattare, icke-statliga organisationer, industrier och andra intressenter som arbetar för att ta itu med EU: s avskogningsavtryck. Med minst 86 olika alternativ finns det ett brett utbud av möjligheter att rikta in sig på problemet, och väldigt få av dessa är politiska ’no-starters’ eller förslag som inte har effekt mot problemet.

Läs mer i den vetenskapliga artikeln i One Earth: Eighty-six EU policy options for reducing imported deforestation

Kontakter för mer information:

Martin Persson, docent, fysisk resursteori, Chalmers tekniska högskola, martin.persson@chalmers.se, 031 772 2148

Simon Bager, doktorand vid UCLouvain och MSCA fellow COUPLED, Belgien, simon.bager@uclouvain.be, +45 2721 7414

Mer information: så gick studien till

För att utreda hur effektiva och genomförbara de 1 141 förslagen är kategoriserades de först utifrån vem som lagt förslaget, vem som är tänkt att påverkas och vad som ska påverkas. Eftersom många av förslagen var lika eller liknande kunde de sedan sammanfattades i 86 unika förslag. Majoriteten av förslagen bygger på svagare styrning, som till exempel mer information och olika typer av stöd till producenterna, snarare än lagstadgade begränsningar och åtstramningar för import och export. Det tolkar forskarna som att stödet också är större för mjukare förslag. Men de förslagen bedömer forskarna å andra sidan som mindre effektiva.

– Ett exempel är miljömärkning, där syftet är att påverka konsumenterna så att de slutar handla produkter som bidrar till avskogning. Tanken är god, men det finns inte stöd i tidigare forskning att det skulle förändra konsumenternas beteende i så stor utsträckning att produktionen påverkas. Införs istället importbegränsningar på varor som är kopplade till avskogning vet man att det skulle få en direkt effekt, säger Martin Persson.

Efter att ha utvärderat effekten kommer nästa steg – vilka av förslagen är möjliga att få stöd för politiskt? För att utvärdera det krävdes metodmässiga innovationer.

– Eftersom vi har kategoriserat de 1 141 förslagen som vi har gjort kan vi se hur många och vilka intressenter det är som föreslagit en viss typ av åtgärd. Kommer samma förslag från både miljöorganisationer, företag och myndigheter tolkar vi det som ett starkt stöd för en åtgärd, säger Martin Persson.

De två sista stegen i bedömningen av åtgärderna handlar sedan om hur krångligt och dyrt det är att realisera förslagen.

– EU skulle ganska enkelt kunna uppdra åt ett forskningsinstitut att utreda mer på detaljnivå vad som driver avskogning, medan en ny skatt eller strafftull på EU-nivå är jättekrångligt. Det finns vissa åtgärder som EU kan vidta på egen hand, medan andra kräver samarbete med medlemsstaterna eller andra länder. Och där har vi helt enkelt graderat hur svårt det är rent institutionellt att genomföra varje förslag, säger Simon Bagar.

Den sista aspekten för att bedöma den politiska genomförbarheten är hur kostsamt förslaget är. – Påverkar man ett stort importflöde innebär det också stora ekonomiska konsekvenser, medan att styra om EU:s biståndsbudget för att stödja en övergång till mindre skogsintensiv produktion skulle påverka betydligt mindre kostnadsposter, säger Martin Persson. Konsekvenserna för ekonomin beror också på hur stor del av marknaden som påverkas. Det är viktigt att det finns en vilja att ändra skatter eller regleringar inom det aktuella området.

Joshua Worth
Kommunikatör
031 772 63 79
joshua.worth@chalmers.se

________________

Chalmers tekniska högskola i Göteborg forskar och utbildar inom teknik och naturvetenskap på hög internationell nivå. Universitetet har 3 100 anställda, 10 000 studenter och utbildar ingenjörer, arkitekter och sjöbefäl.

Med vetenskaplig excellens som grund utvecklar Chalmers kompetens och tekniska lösningar för en hållbar värld. Genom globalt engagemang och entreprenörsanda skapar vi innovationskraft, i nära samarbete med övriga samhället. EU:s största forskningsinitiativ – Graphene Flagship – leds av Chalmers, liksom bygget av en svensk kvantdator.

Chalmers grundades 1829 och har än idag samma motto: Avancez – framåt.