Nya jordbrukspolitiken – en besvikelse för klimat och miljö

| 16 december, 2021 | 0 kommentarer

Den nya jordbrukspolitiken är inte tillräcklig för att tackla artkrisen i odlingslandskapet. Viktiga ersättningar för biologisk mångfald flyttas utanför CAP, som den europeiska jordbrukspolitiken kallas. Signalen till lantbruket att odla blommor för pollinatörer  försvagas dessutom. Regeringen missar också chansen att stimulera ökad odling av proteingrödor och kolinlagrande vall. 

Herefordkor på naturbete i snön. Foto: Ola Jennersten

– Det brukar heta att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men vad gäller jordbrukspolitiken, som är två år försenad, kan vi konstatera att den inte har varit värd väntan. Den nya jordbrukspolitiken levererar inte på våra miljö- och klimatmål, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.   

Det är visserligen bra att regeringen valt att flytta stöd för bredbandsutbyggnad och kommersiell service utanför jordbrukspolitiken, för att frigöra pengar för hållbart jordbruk. Men WWF är kritisk till att små, men viktiga, miljöersättningar för biologisk mångfald, som restaurering av naturbetesmarker och skötsel av myrslåtterängar flyttas ut ur den gemensamt finansierade jordbrukspolitiken.  

– Nu är det upp till regeringen och partierna i riksdagen att visa att man kommer att prioritera dessa viktiga miljöstöd i kommande statsbudgetar, annars riskerar artrika marker att förbuskas och vi tappar farten i restaureringsarbetet, säger Jenny Jewert, jordbruksexpert på WWF. 

Under hösten har WWF blivit kontaktad av flera lantbrukare som överväger att sluta med betesdjur på grund av dålig lönsamhet. Det är mycket oroande, eftersom Sverige behöver fler mular som betar de artrika naturbetesmarkerna, inte färre. Regeringens höjning av stöden för naturbetesmarker är välkommen, men den är fortfarande otillräcklig.   

– Bönderna behöver full ersättning för de merkostnader det innebär att hålla djur på magra naturbeten. Det måste vara mer lönsamt att hålla djur på naturbete än att hålla dem på åkermark eller i stall, annars kommer vi aldrig vända trenden för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, fortsätter Jenny Jewert.      

Medan EU-kommissionen betonar vikten av åtgärder som ökar kolinlagringen i jordbruksmark i jordbrukspolitiken går regeringen i motsatt riktning och föreslår att dagens vallersättning i slättbygd tas bort. Vall (gräs- och klöverblandningar) är den gröda som lagrar in mest kol, och borttagandet av stödet kommer också att slå hårt mot många naturbetesbönder.   

Att regeringen missar chansen att använda jordbrukspolitiken för att öka produktionen av proteingrödor är också obegripligt. Att odla mer proteingrödor i Sverige för foder och humankonsumtion är bra för klimatet och biologisk mångfald. Det skulle minska beroendet av importerad soja och stärka beredskapen i vårt livsmedelssystem. Men regeringen avstår från att införa odling av proteingrödor som en ny ett-årig miljöersättning, på tvärs mot Kommissionens viljeinriktning.    

WWF har under hela förhandlingen om den nya jordbrukspolitiken spelat in förslag på nya miljöstöd för att öka hållbarheten i svenskt jordbruk. Men det är uppenbart att Jordbruksverkets svårigheter att hantera administration och IT-system har väglett politiken, snarare än verkliga miljö- och klimatbehov. Att hålla nere antalet jordbruksstöd har vägt tyngre än att införa nya miljöersättningar.   

Regeringens plan för jordbrukspolitiken – med alla detaljer – blir inte offentlig förrän nästa vecka, och flera frågor återstår att analysera. Hur blir helheten för vattenmiljöarbetet? I vilken utsträckning bidrar reformen till minskad klimatpåverkan?  

På en övergripande nivå är det ett steg i rätt riktning att cirka 25 procent av inkomststödet viks för miljö- och klimatersättningar. Men WWF:s bedömning, utifrån den information som är tillgänglig nu, är att förslaget är för svagt för att på allvar kunna tackla art- och klimatkrisen.  

WWF ställer sig också frågande till om den miljöbedömning av den strategiska planen för jordbrukspolitiken, som konsultföretaget Professional Management färdigställt de senaste dagarna har hunnit komma till användning. Tanken är att miljöbedömningen ska vara ett vägledande beslutsunderlag inför de svåra prioriteringar som politikerna ställts inför.   

Fakta Strategisk plan för jordbrukspolitiken i Sverige:  

CAP står för Common Agricultural Policy och är EU-ländernas gemensamma jordbrukspolitik.   

Totalt omfattar CAP cirka 38 procent av den EU-gemensamma budgeten. Räknat på ländernas totala offentliga utgifter, inklusive nationella budgetar, utgör jordbrukspolitikens stöd endast ett fåtal procent.   

CAP omförhandlas av EU:s medlemsländer vart sjunde år.   

EU sätter ramverket, men respektive medlemsland har stort mandat att fatta beslut om vilka stöd man vill införa.    

  • Den nya strategiska planen för jordbrukspolitiken gäller år 2023-2027.  

  • Planen omfattar drygt 12 miljarder kronor per år.  

  • Viktigaste nyheten är att 25 procent av inkomststödet går till nya ett-åriga miljöersättningar. De nya ett-åriga miljöersättningarna är ekologisk produktion, precisionsodling, odling av mellangrödor för kolinlagring, samt odling av fånggrödor och vårbruk för minskat växtnäringsläckage.  

  • EU-kommissionen ska godkänna regeringens förslag för jordbrukspolitik under 2022.  

För frågor kontakta:  

Jenny Jewert, jordbruksexpert WWF, [email protected], 073-642 32 02  
Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik WWF, 070-2924412  
Nina Schmieder, pressekreterare WWF, 0735-862622  

Kategori: Marknadsnyheter

Om skribenten ()

Tanalys är en sajt för investerare som med teknisk analys vill förbättra sin trading. Tanalys erbjuder teknisk analys från flera ledande analytiker, samt nyheter och utbildningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *