Medlem i Handelsanställdas förbund har fått rätt att tillgodoräkna sig provisionslön vid beräkning av arbetsskadelivränta. Medlemmen hade inte arbetat under ett flertal år innan det blev aktuellt att pröva rätten till arbetsskadelivränta.

Medlemmen har av Försäkringskassan tillerkänts rätt till livränta utifrån en lön, utan tillägg för provision. Förvaltningsrätten fann att arbetsgivarens löneuppgifter om den genomsnittliga provisionslönen för de anställda med provisionslön inte kunde ligga till grund för fastställandet av ett livränteunderlag.

Kammarrätten har kommit till en annan bedömning och anser att medlemmen kunnat göra det sannolikt att rätt till provisionslön föreligger vid fastställandet av ett korrekt livränteunderlag. Eftersom provision varken ingår i medlemmens fastställda sjukpenninggrundande inkomst eller i livränteunderlaget som Försäkringskassan har beslutat om, så ges enligt kammarrättens bedömning inte någon rättvisande bild av den inkomstförlust som arbetsskadan har orsakat. Kammarrätten anser därför att det i detta ärende föreligger särskilda skäl för att använda en högre inkomst med provisionstillägg som livränteunderlag när inkomstförlusten ska beräknas. Skillnad i lön med provision respektive utan provisionstillägg var för medlemmen, vid det första året med rätt till arbetsskadelivränta, drygt 90 000 kronor.

Medlemmens rätt till ersättning genom socialförsäkringarna har varit föremål för en flertal processer i förvaltningsdomstolarna.

Ärendet skickades ursprungligen från förbundet till LO-TCO Rättskydd för bedömning rörande rätt till sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst. Dessa mål förlorade vi och medlemmens sjukpenninggrundande inkomst sänktes till under 80 000 kronor. Vid dessa processer rörande rätt till sjukpenning och rätt till högre sjukpenninggrundande inkomst har medlemmen berättat att han utsatts för ett flertal skadliga faktorer i arbeten redan i mycket unga år, som kunde utgöra en arbetsskada. Utökad rättshjälp meddelades av förbundet. Försäkringskassan godkände därefter inte sjukdomsbesvären som arbetsskada. Efter en ny process i förvaltningsrätten tillerkändes medlemmen rätt till arbetsskadelivränta motsvarande en helt nedsatt arbetsförmåga.

Därefter blev det en ny process i förvaltningsrätten när Försäkringskassan fastställde livränteunderlaget till en lön utan provisionstillägg. Efter kammarrättens dom har nu en rätt till livränta tillerkänts medlemmen, beräknad på ett livränteunderlag med provisionslön.

Genom kammarrättens dom och det kompletterande försäkringsskydd (som finns då arbetsskadan godkänts av Försäkringskassan) så uppgår rätt till försäkringsersättning överstigande 500 000 kronor per år fram till ålderspension. Pensionstidpunkten ligger årtionden framåt i tiden. Detta ska jämföras med om arbetsskadan inte hade godkänts. Då hade medlemmens rätt till ersättning bestått av sjukpenning baserad på en sjukpenninggrundande inkomst understigande 80 000 kronor per år som enda inkomst.

Ärendet visar på vikten av att facken stämmer av medlemmars situation vid längre sjukdomstillstånd och särskilt vid längre frånvaro från arbetsplatsen så att medlemmar inte missar rätt till ersättning genom arbetsskadeförsäkringen. En försäkring som inte används fyller ingen funktion.

Ärendet visar också på medlemsvärdet av den fackliga rättshjälpen. Medlemmen hade inte själv insett att de svåra sjukdomsbesvären orsakats av skadliga faktorer i arbetet och skulle inte heller ha klarat av alla de juridiska processerna mot Försäkringskassan. Detta med beaktande av processernas svårighetsgrad samt att det rör sig om en medlem med en helt nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Med tanke på de ytterst få som numera ansöker om rättshjälp vid arbetsskador så måste mörkertalet för medlemmar som går miste om ersättning som de har rätt till rimligen vara mycket högt.

Ombud för medlemmen i målen har varit förbundsjurist Ulf Lejonklou, tel. 08-676 63 57